I skrivande stund är det knappt tre dygn sedan säsongen tog slut men det känns mer som ett halvår än en halv vecka. Eftersom jag många gånger när jag gett mig på att analysera det sportsliga blivit kraftigt påmind hur lite jag kan om ishockey så låter jag bli.
Däremot konstaterar jag att till säsongens viktigaste match lyckas vi inte ens sälja tillräckligt med biljetter för att komma upp till publiksnittet. Det har ingenting att göra med hur match 52 marknadsfördes utan är resultatet av den bristfälliga kommunikationen som genomsyrat hela säsongen. Vilket avhandlats i ett tidigare inlägg här.
Det tog ett par dygn att återhämta sig från uttåget. Jag stängde av både streaming och hockeyhjärna i samma stund som Malmö avgjorde skånederbyt och stängde slutspelsdörren i ansiktet på oss. Men efter ett par dagar med ganska mycket jobb så kände jag mig redo att göra något.
Exakt vad hade jag inte bestämt mig för. Det är första gången på årtioenden som jag avslutar en säsong utan att veta vad jag ska göra den säsongen som hägrar på andra sidan sommaren.
Samtalet som förändrade allt
Med det i åtanke bokade jag in ett telefonsamtal med valberedningens sammankallande för att bolla ett par ideér och eventuellt föreslå ett par nya namn till föreningsstyrelsen. En föreningsstyrelse som varit underbemannad då både ordföranden och en ledamot fått rycka in på kansliet för att städa upp efter Andreas Hedbom. Det är alltså ingen hemlighet att det behöver rekryteras kompetenta personer till den kommande säsongen.
Jag kom dock aldrig fram till punkten där jag ämnad tipsa om några sådana. För efter en kortare redogörelse från min sida för hur jag ser på föreningsstyrelsens arbete från utsidan och i vilka förbättringsområden snabba åtgärder är nödvändiga så frågade jag om valberedningen för aktiebolaget har bemannats.
Det kan tyckas vara en konstig fråga men eftersom varken media eller Leksands IF har rapporterat från aktiebolagets stämma har det inte framgått om någon sådan utsetts. Detta är i strid med gällande policy men inte heller det har man bemödat sig om att berätta.
Det kom ett trevande ickesvar som indikerade två saker:
Valberedningen har bemannats
Personen som pratade i andra änden av telefonlinjen ville inte säga av vilka
När jag hörde tvekan gick jag direkt in på leksandsif.se för att kolla. Det gick relativt fort och jag hade inte fått namnen via telefonen innan de stod på skärmen framför mig.
Valberedning
Håkan Danielsson Wahl (sammankallande)
Krister Ellström
Johan Stigsson
Sven Rosén
Anders Jansson
Wahl, Ellström och Stigsson sitter också i valberedningen för föreningsstyrelsen och är namn som presenterades på årsmötet och valdes av medlemmarna. Rosén och Jansson däremot är namn som varken presenterats eller röstats fram och det är knappast en slump.
Jag förklarade för valberedningens sammankallande som jag hade i örat att det här förändrar förutsättningarna drastiskt och att jag därför inte ser någon anledning att fortsätta konversationen.
Eftersom jag inte vet vem som tagit vilket beslut i frågan, även om jag har en del teorier, så väljer jag att lägga ansvaret på föreningsstyrelsen. Den styrelsen har som ett av sina viktigaste uppdrag att utöva ägarstyrning av det aktiebolag som driver elitverksamheten. Detta framgår tydligt både i föreningens stadgar, bolagsordningen och det krav som ställs från Riksidrottsförbundet och Ishockeyförbundet för att få delta i seriespel i Sverige.
Att man då, i ljuset av den stökiga sommaren 2023 med tre årsmöten inleder verksamhetsåret 24/25 med att bryta mot gällande policy och sedan mörkar två kontroversiella namn är helt obegripligt.
Eftersom stöket sommaren 2023 orsakats av att personer i och runt föreningen försökte runda demokratiskt tagna beslut, bryta mot stadgar, strunta i policys och sen försöka dölja det med lögner så trodde jag att vi hade lärt oss.
Men tydligen inte
Det fattades inget beslut om valberedning för aktiebolaget vid varken föreningens årsmöte eller vid den stängda aktiebolagsstämman. Det beslutet fattades istället av föreningsstyrelsen under vintern. Exakt när är oklart för Leksands IF tyckte inte att det var tillräckligt viktigt att berätta.
Transparens? Knappast!
Istället har styrelsesidan på leksandsif.se någon gång mellan den fjärde oktober och tjugonde januari i tysthet uppdaterats.
Sveket är enhälligt
Det här har alltså passerat genom två styrelser, en klubbdirektör, en ledningsgrupp och en kommunikationsavdelning utan att någon satt ner foten och förklarat att man kan inte göra så här.
Jag har mina misstankar om vilka som kan ha varit av avvikande åsikt men ingen av dessa har haft ryggrad styv nog för att se till att föreningen skulle göra rätt. Det gör att sveket blir enhälligt.
Nu då?
Ja jag vet verkligen inte. Det är väl nått fel på mig men jag är mer besviken på det här än jag är på att säsongen tog slut för att vi torskade fem raka. Den osäkerhet jag kände inför samtalet med valberedningens sammankallande är ännu större nu.
Leksands IF fortsätter att röra sig åt fel håll. Tystnad, osanningar, föreningsdemokratiskt underskott och total avsaknad av tecken på ansvarstagande är indikationer på en väg som leder mot att LIF blir mer som Växjö Lakers än som Leksands IF.
Det gör ont att se och att inget tyder på att någon av de som har makten att göra något åt det har ambitionen att agera. Det gör ännu ondare.